Lite mer fortsättning kommer nu.
Slutet kommer efter lunch.
Vi stannar vid en villa och mig slänger de ned i källaren. Den kommande natten sover jag ingenting. För det enda jag sitter och tänker på då är hur fan jag skall kunna komma härifrån. Jag har upptäckt att det finns ett fönster som jag skulle kunna krossa och komma ut. Det är ingen som vaktar mig här nere men jag vet ju inte om de har placerat ut vakter utanför. Men den risken är värd att ta. Frågan är bara när jag skall slå till, helst redan nu i natt.
Sedan måste jag bestämma mig för vad jag skall göra när jag kommit ut. Jag har ingen aning om var jag befinner mig någonstans, troligtvis är vi kvar i Sverige. När jag kommit ut, skall jag då springa till höger eller skall jag springa till vänster? Det är ju möjligt att det finns andra hus runt detta och att alla inte är dumma.
Klockan halv två under natten bestämmer jag mig för att göra ett försök till rymning. Jag går fram till fönstret, känner först på det lite försiktigt. Det känns som vanligt glas. Allt är tyst i huset, det enda jag hör är mina egna andetag och mina tankar.
Nu! tänker jag och sedan slår jag hårt till med en brädbit som jag hittade här nere i källaren. Krasch, fönstret splittras och faller ihop. Jag sticker ut huvudet och tittar runt lite. Sedan hoppar jag ut genom fönstret och lägger bena på ryggen, full fart framåt. Jag tror aldrig jag har sprungit så här snabbt förut i hela mitt liv. Och sedan går allt av bara farten. Jag väljer en väg och fortsätter att springa. Meter efter meter passeras under mina fötter. Jag ser en vägskylt. På den står det Borås 4 ®. Det blir bra tänker jag och svänger höger i korsningen. Jag trodde aldrig att det skulle bli såhär lätt att rymma från dedär läkiga skurkarna.
Efter en halvtimme ser jag skylten där det står BORÅS. Nu är det nära tänker jag. Jag sätter in det lilla extra för att ännu snabbare komma fram. Nu går det undan.
Jag springer in i staden och försöker komma ihåg någonting. Jag bodde här för fem år sedan. Jag springer förbi en pressbyrå kiosk och råkar se Expressens och Aftonbladets löpsedlar från igår. På dem står det ungefär: SVENSK LOKFÖRARE KIDNAPPAD och BOMBDRAMA I GÖTEBORG SVENSK LOKFÖRARE INBLANDAD
Så nu har man blivit kändis också tänker jag.
Där framme ser jag att det finns ett polishus. Jag rusar fram till entrén och håller båda tummarna för att det skall vara öppet. Jag rycker i dörren. Suck. Den är låst. Men det sitter någon inne i receptionen. När jag sedan läser på dörrglaset ser jag att det står: Öppettider Dygnet runt. Nattetid (21.00-07.00) ring på porttelefonen.
Jag trycker på en knapp.
- Joseph här. Släpp in mig.
- Vad är det för ärende? frågar receptionisten.
- Jag har varit kidnappad.
Låset klickar till, jag sliter upp den gamla trä dörren och rusar fram till receptionen.
- Hej, jag är lokförare och har blivit kidnappad.
- Det är alltså om dig det står i tidningarna. Gå in här och stig in genom första dörren till vänster.
Jag går in i en korridor. Hittar första dörren till vänster och går in genom den. Det visar sig vara ett personalrum där det sitter en massa poliser och fikar. De tittar konstigt på mig när jag kommer in genom dörren och det kanske är för att jag har sprungit några mil och är röd som en tomat i ansiktet.
Fortsättningen kommer strax.
MVH Macley
Om du tittar in på:
http://hem.passagen.se/mikaelrosen/
Skriv gärna i min gästbok
