Det är nog något som kommer att implementeras i PT framöver kan man tänka, splines blir nog lite träliga att ha att göra med.
Men skarvjärnen var ofta av L-profil, det var endast spårmodeller med låg vikt och av äldre modell som hade platta skarvjärn. Man började använda L-järnen när banornas belastning blev tyngre, så jag tror att du ska använda platta skarvjärn enbart på 15kg/m 600mm spåret.
Såhär ser de ut:
http://www.gotlandstaget.se/bild/2014/140221_10.jpg
Ritningar finns här, det är framförallt de nedtill på sista sidan som gäller:
www.gmjs.se/standard/JB01-01.pdf
Har läst lite i Banläran och har kommit fram till att framförallt följande rälsvikter användes i SJs huvudspår år 1914:
40.5kg/m (md 1896, rälslängd: 10m, 12m eller 15m) standard för huvudlinjer söder om Storvik, samt Malmbanan. 2578km av SJs huvudspårslängd hade denna modell år 1914. (51.7% av total huvudspårslängd)
34.0kg/m (md 1899, rälslängd: 10m) standard för bandelar norr om Storvik. 1325.1km av SJs huvudspår 1914 hade denna modell. (26.5% av total huvudspårslängd)
27.5kg/m (md 1878, rälslängd: 7.315m eller 10m) vanlig på bandelar i norr med mindre trafik, 14.24% av SJs huvudspårslängd 1914 bestod av denna modell.
(Total huvudspårslängd 1914: 4991km)
Fram till 1930 är det fortfarande dessa rälsvikter som majoriteten av SJs huvudspår består av, även om det dykt upp ett fåtal nya modeller.
På sidospår så var det nog en väldigt blandning på spårmodeller. Där lade man säkert gamla huvudspårsräler som blivit för klena, men som fortfarande inte hade blivit för slitna.
Bengan: Inget fel på ditt minne, 12 meter var en ganska vanlig längd också, liksom 15 meter. Det berodde nog på var man skulle lägga rälsen vilken längd man använde. Se ovan för vilka längder som var standard för tre av de vanligaste rälsmodellerna.