Hur kommer det sig att du fotar tåg?

[simonbertilsson]

Ska försöka sammanfatta mitt tågintresse.

Tåg har alltid fascinerat mig. När jag var liten var det bästa jag visste att åka tåg, och om jag färdades med bil, så var det när man passerade en plankorsning där bommarna gick ned, något jag fortfarande uppskattar (antar att majoriteten inte gör det... ). Sådär höll mitt tågintresse på fram till någon gång på högstadiet då jag dels fick internet, sedermera bredband och jag dels blev tillräckligt gammal för att åka själv. Det började med ett Skånetrafiken-sommarkort, jag tror det var sommaren mellan sjuan och åttan (ett kort jag haft varje sommar sen dess, och delat med familjen). Då började jag verkligen bli muppig. Jag upptäckte www.jarnvag.net, vilket jag älskade från början (då var fortfarande vagnguiden en nyhet, och lokguiden + banguiden var långt fram i tiden). Jag upptäckte www.sjk.se. Där fanns en del bilder att se. Postvagnen närmade jag mig någon gång bara för att se vad det var, men fastnade inte.
Någon gång vid samma tid fick jag msts i julklapp, och det var väl då jag tänkte "tänk om man kunde lägga in egna fordon", och började leta på nätet, vilket resulterade i att jag fann den här sidan. Forumet registrerade jag mig i enbart för att kunna ladda ned material, jag tittade aldrig ens i det. När jag började använda det + Postvagnen är jag inte så säker på.
Någon gång i början av förra sommaren kom NJ ned till Helsingborg. Detta hade jag sett på postvagnen, och jag åkte upp med Mattias (medlem här på forumet), som jag träffat tack vare att han gick på samma högstadium som mig. Mattias kände i sin tur en viss Olaf, så vi träffades den dagen. Jag har alltid kollat intresserat på de bilder som publicerats på pv, men aldrig tänkt i de banorna att börja fota själv, förrän jag träffade en som verkligen gjorde det. Då började man ju bli sugen (Olaf hade ju en Canon Powershot). Senare träffades vi på en Skånemuppning, och då träffade jag även Erik Götborg som Olaf kände. Eftersom båda fotade blev suget efter en egen kamera stort, och i augusti/september införskaffades efter hårt jobb en Konika Minolta Dimage Z6. En kamera jag var mycket nöjd med och som jag behöll fram till i april i år, då den tyvärr gick i sönder. Efter ett tag med mycket hårt övervägande och kamera-abstinens blev det en Canon EOS 350D, något jag inte ångrar. Jag är ingen grym fotograf, men jag vågar påstå att jag växt en del med den, och framförallt är den mycket roligare. Det är ju faktiskt det som är det viktiga.

Här är jag nu då, efter att idag ha tagit en tur till Fredericia...