På tal om bilar...

[Håmacon]

Riktiga signalhorn kan vara kul!

Bilderna från 1966 nångång visar vad jag höll på med då. På plogbilens högra sida, nera vid lamporna ser man öppningen på ett signalhorn. Det är inte vilket signalhorn som helst. Det är en tyfon som ursprungligen suttit på en av Säröbanans rälsbussar! Snacka om återvinning.

Tyfonen var enormt luftkrävande. Jag hade kopplat den direkt till bromsarnas huvudtank via ett halvtums kopparrör. Jag kunde väl signalera i 15-20 sekunder innan allt bromstryck var förbrukat...

Snacka om effektivitet: Allt från att sätta lite fart på gamla tanter som släpade benen efter sig på övergångsställena till privatbilister som inte riktigt hade fattat att störst går först. Allra roligast var nog inne i Göteborg, i hamnkvarteren. På den tiden gick en del hamnspår i själva gatan och tågen framfördes sakta med en rödflaggande gubbe längst fram. Jag var där ofta själv under min tid som växlare på SJ förresten och det var nog därifrån idén föddes.

Till saken! När det inte var tågtrafik så stod det ofta köande bilar i spåren. Att då sakta smyga upp med lastbilen bakom kön och lägga av ett riktigt tyfonvrål skapade intressanta händelser. Först kunde man se hur förare och passagerare lättade i sätena så att det nästan bildades bucklor i takplåten. Sedan brukade dörrarna slitas upp och ut störtade vettskrämda individer. En del personer är faktiskt ganska nervöst lagda...
Själv satt jag och såg så där lagom förvånad och okunning ut. Kul!

På grusbilen hade jag min mascot. En stor apa som viftade med armar och ben i fartvinden och fick mötande bilister att nästan vrida nacken ur led. Det är apan som är till vänster...

Håkan