Class 86/87 "tap changer"

[bönan]

Om ni köpt något av WCML-rutterna har ni ellok av klasserna 86 och 87 installerade. Dessa 60- och 70-talsellok har ju en enklare form av styrning av motorpådrag i form av 38+1 körlägen som regleras med en "tap changer". Liknande finns väl på äldre svenska lok som tex Ma och D med flera.

Det tar uppåt en minut att gå från noll till läge 39, och lika långt tillbaka igen. Vilket ställer till det när man inser att det är dags att få stopp på ekipaget. Speciellt med tanke på engelsmännens uppenbart konservativa syn gällande varningstavlor för lägre hastighet.

Som tur är finns dock ett off-läge där man direkt bryter motorströmmen utan att hoppa ner till körläge noll, men det resulterar i ett ganska ordentligt ryck. Hur är egentligen det korrekta sättet att köra ett sådant lok på? Gäller det att ha väldigt god linjekännedom och veta exakt när det är dags att börja stega ned pådraget, eller är det tillåtet att använda off-läget? Det går ju att eliminera rycket ganska väl om man först stegar ner halvvägs eller så, iaf i högre hastigheter.

Några tips? Vet att det finns en och annan här som kör tex Ma i verkligeten!

[Pursche]

Precis så är det på MA-loket. Dock körde vi i princip aldrig i maxläge då den slirade lite eller fick en motorström som blev så hög så att brytaren slog ifrån. Problemet var inte så mycket inbromsning mot signal eller hastighetsminskning då vi har gott om tid för detta i Sverige men glömde man bort en skyddssektion så bromsade man ibland innan den gått ned till noll och då flög huvudbrytaren ur och man fick slå igång den igen och detta med ett litet ryck i tåget.

[bönan]

Ja se där, tack för svar. Engelsmännen är hopplösa med framför allt varningstavlor för lägre hastighet, normalt skyltas stora hastighetssänkningar i förväg, men inte alls alltid. De håller ju betydligt hårdare på linjekännedom också, så i verkligheten är det nog inget stort problem, men det blir ganska hopplöst i simmen för de som vill köra utan HUD.