Detta var nog ett problem som tilltog allt eftersom lok och vagnar blev tyngre och tyngre och hastigheten höjdes successivt. Ett lok, på säg 50 ton, utövar en mycket stor "cenrifugalkraft" på rälsen i kurvor och en "enkelspikad" räls klarar inte den belastningen. En underläggsplatta har fördelen att den fördelar krafterna på en stor yta av slipersen och inte enbart på den lilla kontaktytan mellan spikuvud och räl.
Citat:
Ursprungligen postat av bear
Att använda annan befästning än spik i kombination med träslipers skulle jag säga är mycket ovanligt i sverige. På senare år förekommer det en del Hayback och Pandrol befästning skruvad på träslipers.
Det normala i modern tid är underläggsplatta som ger rälen en lutning på 1:30 och skyddar slipern mot nötning samt tre spik, två på insidan och en på utsidan av rälen. Dessa går som sagts tidigare i tråden rakt i genom underläggsplattan.
Om man funderar lite på krafterna som påverkar rälen tillexempel i en kurva så inser man lätt att risken för vältning utåt är mycket större än för vältning innåt, därav att man ofta har två spikar på insidan.
När man inte hade underlättsplattor så klotsade man ofta på utsidan av räl i kurvorna. Träklossar ifrån rällivet och ned till urhugna uttag i slipern. Jag antar att detta också var för att minska risken för att rälen skulle välta eller tryckas iväg i sidled.
|