D loken fick stålkorg 1936, då man upptäckte att fukten trivdes väldigt bra på träkorgarna, och som följde till att träet mörknade.
El F loket kom till därför att D loken var rätt så nerkörda och att man höjde hastigheten på stambanorna. Man projekterade först ett koppelstångslok,men fann att koppelstängerna inte kunde hålla för sådana stora påfrestningar. SJ sökte sig därför utomlands för att leta efter ett lämpligt lok...
Man fastnade för Deutsche Reichbahn Geschellschafts ellok E 18 och E19. Dessa hade hålaxeldrift och kunde utan problem klara upp till 130 km/h.
SJs styrelse bestämde sig för den typen av lok, och 1945 rullade F 691 ut från Nohabs verkstad i Trollhättan.
Björn N
|