Dressin-banan

[Nils Blid]

Järnvägen som går tvärsigenom en kyrkogård (inlägget ovan) fascinerar mig. Tittar man på nätet finns det inte värst mycket uppgifter annat än att Blomskog tappade 53 invånare under 16 års tid – från 550 år 2000 till 497 i fjol. Det är ett kraftigt tapp.

Den gamla kyrkan brann ner och efter en hård strid om byggnadsmaterial stod kyrkan klar två år efter att järnvägen satts i drift. Striden vanns av tegelfalangen just till följd av transportmöjligheterna.

Anläggandet av den nedre kyrkogården kan kanske ses som en optimistisk tolkning av befolkningsprognosen.

Men vad händer när järnvägen går i graven? Fältet är brett för spekulationer. Underhållet av banan för att gynna dressintrampande är säkerligen synnerligen begränsat. Kan man vänta sig en ny strid om och hur järnvägen skall begravas?

Nisse

[Nils Blid]

Tar en vända till med Blomskog – men nu för att visa vilka principer jag bygger efter. Så här listar jag dem:

Jag bygger svenska realistiska cabbanor, vilket innebär vad lokföraren ser avgör banans utseende.

Lägger inte ner krut på att utforma vackra partier; skogen utefter banan är enbart en kuliss.

DEM är viktigt vilket innebär att höjdnivåer tas ner från rymden med hjälp av Radio Mobile. Dessa kompletteras i programmet med en banas sträckning. Allt jag byggt, med undantag av min första bana, är DEM-byggen. Kartor – Google maps, Eniro, Hitta.se – är viktiga hjälpmedel.

Efter att banan justerats och finjusteras med skärningar inlagda, stationerna identifierade och utplacerade läggs kilometerstolpar in med +- ett par meter. Därefter lutningsstolpar också så exakta som möjligt.

Spårplaner, bilder och linjebeskrivningar tar tid att leta rätt på men är nödvändiga för att kunna utforma banan rätt; kännare av banan skall kunna känna igen sig. I två av mina banor – ÅmÅJ och Nynäsbanan – har jag tagit hjälp av lokala kännare av banorna. Forskning är roligt.

Lägger jag ut skog under banbygget sker det endast på ena sidan av spåret, se bilden. Anledningen är enkel; när tavlor, signaler och vägskydd läggs in är skog på båda sidor om spåret ett påtagligt hinder.

Förutom ovanstående finns ett omfattande osynligt arbete. Eftersom jag arbetar i stort sett med enbart svenska objekt skall dessa följa med när banan läggs ut i Forum. Att samla in och sammanställa alla dessa hundratalet objekt sker under byggets gång.

Målsättningen är att inte ett enda kuid-nummer skall saknas när banan läggs ut. Jag har, än så länge, bara fått en enda bakläxa. Det är jag stolt över – och då handlar det om cdp:s i storleksordningen 500-700 mb.

Jag har byggt fem svenska banor, samtliga i olika utföranden; Old och Mod och i samtliga Trainz-simulatorer utom TRS 2004.

Nisse

[lan]

Nisse,
det glädjer oss alla att du envist fortsätter, trots dina dubier om TANE.

[ekankal]

Ska bli intressant att prova när du är färdig med byggandet.

[Nils Blid]

Kan det vara lämpligt att börja det nya året med en slutstation; nämligen Dressinbanans Årjäng. I dag slutar spåret tvärt av framför f d stationshuset. Annat var det för 80 år sedan då ÅmÅJ (Åmål – Årjängs järnväg) hade slutstation här och DVVJ (Dal Västra Värmlands järnväg) hade en betydande station med spår söderut till Mellerud och norrut till Arvika.

Bansträckningen Åmål-Arvika användes under andra världskriget för de tyska permittenttågen för att undvika uppmärksamhet. Permittenttågen var ofta försenade av oklara skäl.

Utefter bangården ringlade sig en å (bild 1) varifrån man hämtade vatten till vattenhästen. Spåret leder mot Bengtsfors/Mellerud..I bild 2 syns bryggan med pumphus och vattentorn. Vattenhästen dold bakom grönskan. Nästa bild (3) visar det raka spåret mot Åmål, i dag till stora delar en landsväg. Bild 4 norra bangården med spåret mot Arvika, även det upprivet.

[Nils Blid]

Ny bild 1 - bättre hoppas jag

Nisse